The Protestant Reformation (1517-1648) refers to the widespread religious, cultural, and social upheaval of 16th-century Europe that broke the hold of the medieval Church, allowing for the development of personal interpretations of the Christian message and leading to the development of modern nation-states. It is considered one of the most important events in Western history. Show The dates of the Reformation are not universally agreed upon. Some scholars date the event 1400-1750 (from the dissent of Jan Hus to the end of the pre-industrial society), while others suggest 1517-1685 (from the dissent of Martin Luther to the revocation of the Edict of Nantes), and there are many other claims regarding dating which have equal merit. The dates 1517-1648, however, are the most widely accepted, setting the beginning of the Reformation at Martin Luther's dissent and the end at the Treaty of Westphalia that concluded the Thirty Years' War which started as a dispute between Catholics and Protestants. The Protestant Reformation completely changed the European cultural, religious, social, & political landscape. Although the Reformation was previously understood as a monolithic event, current scholarship interprets it more as Protestant Reformations, a series of protests against the corruption of the medieval Church, seeking reform and, initially, the leaders of these protests had no intention of breaking away from the Church. A prime example of this is the Bohemian Reformation (c. 1380 - c. 1436), precursor to the Protestant Reformation, which initially only sought to remedy unbiblical practices by the Church. By the 15th century, corruption in the Church was widespread and devout believers sought to rectify this. The refusal of the Church to address these criticisms eventually led to the schisms that would establish Protestant Christian sects which developed into denominations such as Lutheranism, Calvinism, Anglicanism, and others. The Protestant Reformation completely changed the European cultural, religious, social, and political landscape and is often referred to as the birth of the modern age as it coincided with and was encouraged by the Renaissance of the 15th-16th centuries. Although there were earlier movements in response to the corruption of the Church, modern technology in the form of the printing press allowed for the dissemination of protestant literature and the publication of the Bible in the vernacular, resulting in widespread support for the cause and the end of the monolithic religious, cultural, and political authority of the Church. The Medieval ChurchThe Church dominated medieval Europe (c. 476-1500) as the sole authority on spiritual matters and, as it became more powerful, influenced the spheres of politics and culture. In time, the pope became a significant political presence and, generally speaking, spent more time and effort on worldly affairs than religious matters. The hierarchy of the Church – pope, cardinals, bishops/archbishops, priests, and those in monastic orders – began to exercise their authority more for their own personal gain and comfort than the spiritual well-being of the people. Sign up for our free weekly email newsletter!  Urban II at the Council of Clermont The Bible was only available in Latin – which laypeople could not read – and the Christian Mass was also recited in Latin as were the prayers (such as the Our Father and Hail Mary) taught to the people. Although the Church mandated adherence to its vision of Jesus Christ's message, this did not resonate with many laypeople who practiced a kind of blend of Christianity with pagan folk belief. The inaccessibility of church teachings, coupled with the obvious display of luxury and comfort by the clergy, led to reform movements as early as the 7th century, and according to some interpretations, even earlier. Early Heresies & ReformersThese movements were condemned by the Church as heresies and were routinely crushed, often ruthlessly, as the clergy sought to maintain their authority and power. One of the earliest movements was the Paulicians (7th-9th centuries) who advocated a return to the simplicity of early Christianity and the life of Saint Paul (l. c. 5 to c. 67) and rejected the sacraments of the Church. The Paulicians were eventually stoned to death, burned at the stake, or exiled. Massacre of the Paulicians Other movements followed, however, such as the Bogomils in the 11th century and the Cathars of the 11th-13th centuries, who were followed by still others. The English cleric, philosopher, and theologian John Wycliffe (l. 1330-1384) challenged the authority of the clergy, their luxuriant lifestyles, and their arrogance, arguing that everyone should have access to the Bible and the work should no longer be held hostage by a privileged few who interpreted it for the many, often in ways that only empowered the hierarchy. He translated the Bible from Latin to Middle English (the so-called Wycliffe Bible) or, more likely, directed his friends and associates in the translation. Wycliffe argued that the scriptures were the only authority and the church hierarchy, including the pope, was unbiblical. He disseminated his views through lay preachers and pamphlets printed using xylography (woodblock printing) and inadvertently helped spark the bloody Peasants' Revolt of 1381 by challenging the established order. He died of a stroke in 1384 and was afterwards condemned as a heretic and his remains exhumed and burned. Wycliffe inspired Jan Hus (l. c. 1369-1415), philosopher, theologian, and rector of the Charles University in Prague, who preserved Wycliffe's writings and advocated for reform. He was especially critical of the sale of indulgences – writs sold by the Church to ostensibly reduce one's time in purgatory – just as Wycliffe had been. His earlier advocacies were tolerated, but when he challenged the validity of indulgences and the authority of the pope, he was arrested and burned at the stake in 1415. His followers continued to fight for reform and then to separate themselves from the Church. Their efforts continued the Bohemian Reformation and eventually led to the Hussite Wars (1419 to c. 1434) between Hussite reformers and church loyalists who won the conflict. The Devil Selling Indulgences Martin Luther & IndulgencesEven though in the present day these reformers are recognized as the pioneers of the Reformation, there is no evidence they, initially, had any effect on the central reformist Martin Luther (l. 1483-1546), a German monk who also objected to the sale of indulgences. No matter how one chooses to date the Protestant Reformation, Martin Luther stands at its center, and his works, charisma, and intelligence sparked a movement he never intended and, no doubt, could not have imagined. The greatest blow to the authority of the Church in the Middle Ages had not come from any individual or movement but from the Church's inability to address the suffering and causes of the Black Death pandemic of 1347-1352. The plague ravaged Europe, and none of the efforts of the Church had any effect on alleviating suffering or curbing the outbreak. People began to rely on folk remedies and supplications to spirits and ancestors at the same time they might pray to the Virgin Mary or the saints. At the same time, there was no other spiritual authority than the Holy Roman Catholic Church. Heaven, purgatory, and hell were understood as absolute realities, and to avoid hell and spend less time in purgatory, one had to suppress whatever doubts one had and adhere to the Church's teachings. Among these was the efficacy of indulgences, which were purchased to shorten one's time in purgatory (or the stay of a loved one) and speed the soul on toward heaven. Martin Luther was an ordained Augustinian monk, doctor of theology, and professor at the University of Wittenberg in 1516 when the Dominican friar Johann Tetzel arrived in the area to sell indulgences to help finance the rebuilding of St. Peter's Basilica in Rome. Tetzel was an effective salesman who became famous for the saying (whether his own or only attributed to him) "When the gold in the coffer rings, the rescued soul toward heaven springs", meaning that as soon as one bought an indulgence, their loved one was released from purgatorial fires. Luther objected to this practice generally but could not tolerate Tetzel selling indulgences in his region. On 31 October 1517, Luther posted a series of arguments, Disputation on the Power and Efficacy of Indulgences, later famously known as his Ninety-Five Theses. According to tradition, Luther nailed these to the door of the Wittenberg church, but modern scholarship has challenged this claim. Whether he posted them at the church or sent them to his bishop or both, they were copied by Luther's friends and supporters, and thanks to the invention of the printing press c. 1440, they were quickly spread throughout Germany in 1518, arriving in other countries, including England and France, in 1519. Luther claimed that, if God had ordained purgatory, the pope had no authority to shorten one's stay there and, if the pope did have such authority, he should alleviate the souls suffering there by freeing them without remuneration:
In challenging the sale of indulgences, Luther challenged the authority of the pope and so the entire hierarchy of the Church. Citing Romans 1:17 (which reads, in part, "the just shall live by faith") Luther claimed there should be no intermediary between the individual believer and God and that scripture alone should dictate the Christian walk, not the precepts of the Church. Excommunication & the Start of ReformationIn 1520, Pope Leo X, tired of sending emissaries to reason with Luther, threatened him with excommunication unless he recanted. Luther publicly burned the edict (known as a papal bull) at Wittenberg and was excommunicated in 1521, meaning that, according to church doctrine, he no longer was in a state of grace with God and should be shunned by believers. He was summoned to appear at a meeting of the secular authorities in the city of Worms (a conference known as the Diet of Worms) where he was told to recant but refused. Frederick III hid Luther in Wartburg Castle where he would write some of his best-known works, including his translation of the Bible into German. Luther had been promised safe conduct by Frederick III (the Wise, l. 1463-1525), a nobleman and elector (one who elected the emperor of the Holy Roman Empire) of Saxony who sympathized with Luther's views. After the Diet of Worms, Luther was declared an outlaw and could be legally killed, but Frederick III had him taken in a fake kidnapping and hid him in Wartburg Castle where Luther would write some of his best-known works, including his translation of the Bible into German. Again, owing to the printing press, Luther's German Bible was made available cheaply to the people and became a bestseller. His defiance of religious authority inspired others to do the same and, although he never intended it and did not support it, launched the German Peasants' War (1524-1525) which failed, in part, when he denounced the violence that threatened the aristocracy, including his patron Frederick the Wise. His actions, however, had ignited a flame that spread from Germany to other countries. Zwingli, Calvin, & Henry VIIILuther's radical concepts were made more palatable to European intelligentsia, codified, and streamlined by his friend and collaborator Philip Melanchthon (l. 1497-1560) who is also responsible for the story of the dramatic nailing of Martin Luther's 95 Theses to the door of the Wittenberg church. Melanchthon was an early defender of Luther, who had brought him to Wittenberg as a professor of Greek, and the two worked in concert, with some periods of conflict over doctrinal issues, to establish what would become Lutheranism, a belief system that would influence the development of others. Some reformers during this time came to their conclusions independent of Luther's revolution, however, and among them was the priest and philosopher Huldrych Zwingli (l. 1484-1531) in Switzerland who was already preaching reform of the Church in 1519. Zwingli was directly influenced by the Dutch philosopher, priest, scholar, and theologian Desiderius Erasmus (l. 1466-1536) who sought to reform the Church from within. Zwingli and Luther had much in common in their views including the objection to indulgences, the veneration of the saints, fast days, and church icons, but could not agree on the interpretation of the Eucharist, as Zwingli felt that too much emphasis on the recreation of the Last Supper bordered on idolatry while Luther understood it as essential to the Christian walk. Pre-Reformation Church Altar The theologian John Calvin (l. 1509-1564), on the other hand, was directly influenced by Luther. Born Jehan Cauvin in France, Calvin was a lawyer whose friend, Nicholas Cop, advocated for reform and was forced to leave his position at the College Royal in Paris and flee to Basel, Switzerland when threatened by hostile Catholic loyalists. Calvin's association with Cop forced his own exile to Basel, where he published his famous Institutes of the Christian Religion in 1536 which established his theology and understanding of the reform movement. Institutes of the Christian Religion emphasized the primacy of the individual in relation to God, maintaining there was no need for an intermediary and the Catholic Church was unbiblical. In Calvin's view, God himself had given the individual the means to commune with the divine and simplicity was at the heart of the Christian message. Calvin's conservative views and insistence on the primacy of scripture, as well as his persecution of those considered heretics or libertines, elevated his status from rebel-reformer to a defender of the faith which, by this time, meant Christianity as defined outside the strictures of the Catholic Church. These reformers - and many others, including women such as Marie Dentiere (l.c. 1495-1561) and Argula von Grumbach (l. 1490-c. 1564) - were responding to spiritual concerns and the abuses of the Church, but there were others who recognized the purely practical value of the Reformation movement. King Henry VIII of England (r. 1485-1509) is the most famous of these, who understood that by throwing off the power of the Church, he could assume that power – and its attendant wealth – for himself. Henry VIII is frequently referenced as the king who asked the pope for a divorce, was denied, and so founded the Church of England in response. Henry VIII's marital problems were only one aspect of the beginning of the Reformation in England, however, as the Church held significant tracts of land which went untaxed, and by separating from it, the king could gain substantial revenue while also eliminating the political power of the pope and clergy. Henry VIII by Joos van Cleve ConclusionMany other princes and nobles supported the Reformation for this same reason. The Church as a powerful political entity had been influencing land rights, successions, even wars, for centuries, and by aligning themselves with the Protestant cause, these nobles gained greater autonomy and power. The separation from the Church was not a peaceful or amicable one, however, and many people were killed while monasteries, churches, and works of religious art were destroyed. In Scotland, the reformer John Knox (l. c. 1514-1572) encouraged the destruction of monasteries, nunneries, and churches so thoroughly that many were reduced to ruins. The conflicts were ended, at least officially, by the Peace of Augsburg of 1555 which mandated that monarchs could choose either Roman Catholicism or Lutheranism for their region and that would be the official confession of faith of the people. The Counter-Reformation (1545-c. 1700), however, which was the Church's response to the Protestant movement, while it remedied abuses (including reforming the policy of indulgences) and made other significant changes, prolonged the conflict in trying to reconvert regions. The tensions between Protestants and Catholics informed, though did not cause, the Thirty Years' War (1618-1648), which killed approximately 8 million people and devastated the region of the Holy Roman Empire. This war was concluded by the Peace of Westphalia, which simply recognized the same tenets as the Peace of Augsburg in 1555 and extended religious freedom to practice one's faith in private if it differed from the official version of Christianity of one's country or principality. This peace is widely considered the end of the Reformation. The effects of the Protestant Reformation were profound on every level. Literacy rates improved dramatically as Protestants were encouraged to read the Bible for themselves, and education became a higher priority. The concept of propaganda was established and used to advance personal or group agendas. The printing press and mass-produced books became more central to society. Democratic ideals became more acceptable and nation-states formed into countries as nationalism became more prevalent. The Age of Exploration was also informed by the Reformation as European Catholic countries sought to colonize the so-called 'New World' for their faith, and Protestant groups did the same. The consequences of the Reformation, in fact, were so wide-ranging that they are almost impossible to enumerate, but in the beginning, none of the principal players had anything like it in mind. The initial response of the Church to Luther's arguments was that if everyone could interpret the Bible as they saw fit and there was no accepted central authority, then anyone could consider their interpretation as the right one in God's eyes. The Catholic Church claimed there had to be a single, governing body for believers to turn to in seeking God's will, or else each faction would claim their own interpretation as God-given truth. This is exactly what happened and led to the establishment of many Protestant denominations offering their own vision of Christianity. In dating the Protestant Reformation, in fact, some scholars claim it is still in progress as different sects continue to claim their particular truth as God's own truth. Page 2Kategori: Religioner i Europa på 1500-talet Den protestantiska reformationen (1517–1648) hänvisar till de religiösa, kulturella, och samhälleliga förändringar som i 1500-talets Europa gjorde slut på den medeltida kyrkans makt och möjliggjorde personliga tolkningar av det kristna budskapet och ledde till utvecklingen av den moderna nationalstaten. Reformationen anses vara en av de viktigaste händelserna i västerländsk historia. Det råder en del oenigheter kring dateringen av reformationen. Vissa forskare anser att den skedde mellan 1400–1750 (från Jan Hus kritik mot kyrkan till slutet av det förindustriella samhället), medan andra föreslår åren 1517–1685 (från Martin Luthers kritik mot kyrkan till återkallandet av ediktet i Nantes), och det finns många fler bud på andra dateringar. Dateringen som placerar reformationen mellan 1517–1648 är dock den mest accepterade, vilken tillgiver Martin Luthers kritik som startskottet för reformationen och den westfaliska freden som slutpunkt. Den protestantiska reformationen ändrade helt och hållet det kulturella, religiösa, Samhälleliga, och politiska landskapet i europa. Förr förstods reformationen ofta som ett enskilt event, men modern forskning tolkar det snarare som protestantiska reformationer, en serie av protester emot korruption inom den medeltida kyrkan. Dessa protester skedde för att man ansåg att vissa reformer krävdes, men inledningsvis fanns inga planer på att bryta från kyrkan. Ett perfekt exempel på detta är den bohemiska reformationen (ca 1380–1436), föregångare till den protestantiska reformationen, vilken inledningsvis endast ämnade åtgärda ”obibliska” handlingar utförda av kyrkan. Under 1400-talet var det en vidspridd korruption inom kyrkan och hängivna troende försökte åtgärda detta. Kyrkans vägran att adressera denna kritik ledde till slut till diverse schismer som lade grunden för protestantiska kristna sekter, vilka senare utvecklades till olika samfund, såsom lutherdom, kalvinismen, och anglikanismen bland andra. Den protestantiska reformationen ändrade helt och hållet det kulturella, religiösa, samhälleliga, och politiska landskapet i Europa, och refereras ofta till som ursprunget till modern tid då den utspelade sig under renässansen, vilket bidrog till dess slagkraftighet. Även fast det fanns tidigare rörelser som kritiserade kyrkans korruption gjorde den moderna teknologin, i form av boktryckarkonsten, det möjligt att sprida protestantisk litteratur och bibelöversättningar till en bredare massa, vilket gjorde att budskapet fick ett brett stöd som sedermera innebar slutet för kyrkans enväldiga religiösa, kulturella, och politiska auktoritet. Den medeltida kyrkanKyrkan dominerade det medeltida Europa (ca 476–1500) som den enda auktoriteten gällande andliga frågor, och i och med att den blev mer och mer mäktig började den ha inflytande i såväl den politiska som den kulturella sfären. Med tiden blev påven en betydande politisk figur och spenderade generellt sett mer tid på världsliga frågor än religiösa sådana. Kyrkans hierarki — påve, kardinaler, biskopar/ärkebiskopar, präster, och de i monastiska ordnar — började utöva sin auktoritet mer för sin personliga vinning och välbehags skull än folkets andliga välmående. Urban II vid synoden i Clermont Bibeln var endast tillgänglig på latin — vilket gemene man inte kunde läsa — och den kristna mässan reciterades också på latin, precis som bönerna (såsom Fader vår och Ave Maria) som lärdes ut till folket. Kyrkan beordrade folk att följa dess vision av Jesus Kristus budskap, något som inte resonerade med många som praktiserade någon form av blandning av kristendom och någon form av hednisk tro. Otillgängligheten av kyrkans skrifter kopplat med det uppenbara uppvisandet av lyx och överflöd av prästerskapet ledde till reformrörelser så tidigt som på 600-talet, och enligt vissa tolkningar, till och med tidigare. Tidiga kätterier & reformatorerDessa rörelser blev fördömda som kätterier av kyrkan och blev rutinmässigt tillintetgjorda, ofta hänsynslöst, då prästerskapet ämnade hålla fast vid sin auktoritet och makt. En av de tidigaste rörelserna var paulicianerna (600–800 talet) som förespråkade en återgång till den tidiga kristendomens enkelhet och Paulus liv (levde ca år 5–67) och nekade kyrkans sakrament. Paulicianerna blev till slut stenade till döds, brända vid pålar, eller försatta i exil. Trots detta följde ytterligare rörelser, såsom bogomilerna under 1000-talet och katarerna under 1000–1300-talet, och dessa följdes av ytterligare andra. Den engelske prästen, filosofen, och teologen John Wycliffe (1330–1384) utmanade prästerskapets auktoritet, dess lyxiga livsstil, och deras arrogans, då han argumenterade för att alla borde ha tillgång till bibeln och att dess budskap inte borde hållas gisslan av ett priviligierat mindretal som tolkade detta för massan, ofta på sätt som styrkte den redan befintliga hierarkins ställning. Han översatte bibeln från latin till medelengelska (den så kallade Wycliffebibeln) eller, mer troligt, instruerade sina vänner och bekanta att översätta och översåg sedan arbetet. Wycliffe ansåg att skrifterna var de enda auktoriteterna och att kyrkans hierarki, inklusive påven, var obiblisk. Han spred sina åsikter och idéer genom predikanter och pamfletter genom att använda sig av xylografi (trägravyr) och bidrog oavsiktligt till det blodiga bondeupproret 1381 genom att utmana den etablerade strukturen. Han dog av en stroke 1384 och blev efteråt fördömd som en kättare av kyrkan och hans kvarlevor blev uppgrävda och brända. Wycliffe inspirerade Jan Hus (ca 1369–1415), filosof, teolog, och rektor för Karlsuniversitetet i Prag, som förvaltade Wycliffes skrivna texter och argumenterade för reform. Han var särskilt kritisk mot avlatshandeln — förordningar sålda av kyrkan för att minska en individs tid i skärselden — precis som Wycliffe hade varit. Hans tidiga uttalanden tolererades, men när han utmanade avlatshandelns validitet och påvens auktoritet blev han arresterad och bränd till döds 1415. Hans följare fortsatte att strida för reform och att separera sig själva från kyrkan. Deras strider fortsatte den bohemiska reformationen och ledde sedan till hussiterkrigen (1419–1434) mellan hussitiska reformatorer och lojalister till kyrkan. De sistnämnda gick segrande ur konflikten. Djävulen säljandes avlater Martin Luther & avlatÄven fast dessa reformatorer idag anses vara pionjärer finns det inga bevis på att de inledningsvis påverkade den viktigaste reformatorn, Martin Luther (1483–1546), en tysk munk som också motsatte sig avlatshandeln. Oavsett hur man väljer att datera den protestantiska reformationen står Martin Luther i centrum, och hans skrifter, karisma, och intelligens startade oavsiktligt en rörelse han förmodligen aldrig kunnat föreställa sig. Det största slaget mot kyrkans auktoritet under medeltiden kom inte från någon individ eller rörelse, utan från kyrkans misslyckade hantering av digerdöden 1347—1352. Denna pandemi härjade genom Europa och inga av kyrkans insatser lyckades stoppa spridningen eller minska de redan smittades lidanden. Folk började förlita sig till traditionell medicin och böner till andar och förfäder på samma gång som de bad till Jungfru Maria eller helgonen. Samtidigt fanns det ingen annan andlig auktoritet än den katolska kyrkan. Himlen, skärselden, och helvetet förstods som reella skeenden, och för att undvika helvetet och spendera mindre tid i skärselden var man tvungen att dämpa ens tveksamheter och hänge sig till kyrkans läror. Bland dessa var tron på avlat, handlingar som kunde köpas för att förkorta ens egen (eller någon familjemedlems) tid i skärselden och förkorta processen för att ens själ skulle komma till himlen. Martin Luther var en prästvigd munk ur Augustinerorden, teologidoktor, och var 1516 professor på Wittenbergs universitet när den dominikanska munken Johann Tetzel ankom till området för avlatsförsäljning för att finansiera återbyggandet av Sankt Peters basilika i Rom. Tetzel var en skicklig säljare som blev känd för orden (om det var hans egna ord eller om de senare blev tillskrivna honom är oklart) ”när guldet klingar i kistan, leds själen till himlen”, vilket betydde att så fort man betalat för avlaten släpptes själen hos den man betalat för från skärselden. Luther motsatte sig utövandet av detta generellt, men han tolererade inte att Tetzel sålde avlat i hans egen region. Den 31 oktober 1517 publicerade Luther en serie argument kallad De 95 teserna om avlatens innebörd, senare mer känd som de 95 teserna. Enligt traditionen spikade Luther fast dessa på dörren till Wittenbergs kyrka, men modern forskning har ifrågasatt detta. Oavsett om han offentliggjorde dem vid kyrkan eller skickade dem till sin biskop, eller både och, så blev de kopierade av Luthers vänner och supportrar, och tack vare boktryckarkonstens uppkomst ca 1440 spreds de snabbt genom Tyskland under 1518, och ankom till andra länder, däribland England och Frankrike, år 1519. Luther menade att, om skärselden var förordnad av Gud, hade påven ingen auktoritet att förkorta någons vistelse där och, om påven hade sådan auktoritet, borde han lindra alla själars lidande genom att frigöra dem utan betalning:
Genom att utmana avlatshandeln utmanade Luther påvens auktoritet och därigenom kyrkans hela hierarki. Citerandes Romarbrevet 1:17 (vilket delvis säger ”de rättfärdiga skall leva av tro” hävdade Luther att det inte borde finnas någon mellanhand mellan den troende och Gud, och att enbart den heliga skriften skulle bestämma den kristna vägen, inte kyrkans föreskrifter. Bannlysning & reformationens startpunktÅr 1520 tröttnade påven Leo X på att skicka sändebud för att resonera med Luther och i stället med att bannlysa honom om han inte återkallade sina yttranden. Luther brände ediktet (känt som en påvlig bulla) I Wittenberg och bannlystes år 1521, vilket betydde att, enligt kyrkans doktrin, han inte längre var under Guds nåd och borde bli undviken av andra troende. Han kallades till en sammankomst hos de sekulära myndigheterna i staden Worms (ett möte känt som fördraget i Worms) där han blev tillsagt att ta tillbaka sina yttranden men han vägrade. Frederik III gömde Luther i slottet i Wartburg där han kom att skriva mycket av hans mest kända texter, inklusive översättningen av bibeln till tyska. Luther hade blivit lovad säkerhet av Frederik III (den vise, 1463—1525), en adelsman och kurfurste (en som hade rösträtt vid valet av ny kejsare i Tysk-romerska riket) av Sachsen som gillade Luthers åsikter. Efter fördraget i Worms blev Luther utlyst som laglös och kunde lagligen dödas, men Frederik III tog honom i en fejkad kidnappning och gömde honom i slottet i Wartburg där han kom att skriva mycket av hans mest kända texter, inklusive översättningen av bibeln till tyska. Än en gång tack vare boktryckarkonsten kunde Luthers tyska bibel göras tillgänglig för en billig peng till folket och blev en bästsäljare. Hans trots mot de religiösa auktoriteterna inspirerade andra att göra samma sak, och även om han aldrig menat för det och inte stödde detta, sattes det tyska bondekriget (1524—1525) i gång, vilket misslyckades delvis när han fördömde våldet och hotade aristokratin, inklusive sin patron Frederik den vise. Hans agerande hade dock tänt en gnista som spred från Tyskland till andra länder. Zwingli, Calvin, och Henry VIIILuthers radikala tankar blev mer lättsmälta för den europeiska intellektuella eliten, kodifierad, och simplifierad av hans vän och medhjälpare Philipp Melanchthon (1497—1560) som också står bakom historien om Luthers dramatiska fastspikande av de 95 teserna på kyrkan i Wittenbergs port. Melanchthon var en tidig försvarare av Luther, som hade tagit honom till Wittenberg som professor i grekiska, och de två arbetade tillsammans, med några perioder av konflikt, för att etablera lutherdom som ett trossystem som skulle influera utvecklingen av andra sådana också. Vissa reformatorer under denna tid kom till sina slutsatser självständigt, utan Luthers revolution, och bland dessa var prästen och filosofen Huldrych Zwingli (1484—1531) i Schweiz, som redan predikade om kyrkans reform 1519. Zwingli var direkt influerad av den nederländska filosofen, prästen, och teologen Desiderius Erasmus (1466—1536) som ämnade reformera kyrkan inifrån. Zwingli och Luther hade mycket gemensamt i sina åsikter, inklusive bådas motsättning till avlatshandeln, dyrkandet av helgon, fastedagar, och kyrkliga ikoner, men de kunde inte komma överens gällande nattvarden, då Zwingli ansåg att för stort fokus på att återskapa den sista måltiden gränsade mot avgudadyrkan medan Luther såg det som en essentiell del av den kristna tron. För-reformatoriskt altare Teologen Jean Calvin (1509—1564), däremot, influerades direkt av Luther. Född Jehan Cauvin i Frankrike, Calvin var advokat vars vän, Nicholas Cop, förespråkade reform och tvingades lämna sin position vid Collége Royal i Paris och flydde till Basel, Schweiz, då han hotades av katolska trogna. Calvins samröre med Cop tvingade även honom i exil till Basel där han publicerade sin välkända Institutio Christianae religionis år 1536 som etablerade hans teologi och tankar kring reformrörelsen. Institutio Christianae religionis betonade individens relation med Gud och vidhöll att det inte behövdes någon mellanhand och att den katolska kyrkan var obiblisk. I Calvins ögon hade Gud själv gett varje individ medlen att kunna samtala med gudomligheten och enkelhet var grunden i det kristna budskapet. Calvins konservativa åsikter och insisterande på den heliga skriftens överhöghet, såväl som hans förföljelse av de han ansåg vara kättare eller libertiner, höjde hans status från rebellisk reformator till en försvarare av tron, vilket vid den här tiden innebar kristendom definierat utanför den katolska kyrkans snäva ramar. Dessa reformatorer agerade som svar på andlig oro och kyrkans maktmissbruk, men det fanns andra som såg det rent praktiska värdet av reformrörelsen. Kung Henry VIII av England (regerade 1485—1509) är den mest kända av dessa. Han förstod att genom att minimera kyrkans makt kunde han själv fylla det hål som uppstod i maktbalansen, och därmed åtnjuta både det inflytande och den rikedom som detta innebar. Henry VIII är ofta hänvisad till som den kung som bad påven bevilja en skilsmässa, blev nekad, och som svar grundade Engelska kyrkan. Hans äktenskapliga problem var dock bara en aspekt i Engelska kyrkans grundande, då kyrkan besatt stora landområden utan skatteplikt, och genom att separera dem från dessa fick kungen ett ordentligt uppsving i inkomst samtidigt som han minimerade påvens och prästernas politiska maktposition avsevärt. Henry VIII av Joos van Cleve SlutsatsMånga andra prinsar och adelsmän stöttade reformationen av samma anledningar. Kyrkan som politisk entitet hade influerat frågor rörande landrättigheter, tronföljden, till och med krig, i århundraden, och genom att alliera sig med den protestantiska reformrörelsen kunde dessa adelsmän få mer makt och självständighet än tidigare. Separationen från kyrkan var dock inte en fredlig eller smärtfri process utan många dödades medan kloster, kyrkor, och religiös konst förstördes. I Skottland uppmanade reformatorn John Knox (1514—1572) folket att förstöra kloster och kyrkor så grundligt att många blev till ruiner. Konflikterna slutade, åtminstone officiellt, vid religionsfreden i Augsburg 1555, vilken fastställde att monarker kunde välja antingen katolicismen eller lutherdom för sin region, och detta blev då den officiella tron för folket som levde där. Motreformationen (1545—1563), vilket var kyrkans svar på den protestantiska reformationen, förlängde dock konflikten då den ämnade att återföra områden som konverterat tillbaka till katolicismen, även om den också åtgärdade kyrkans maktmissbruk (däribland genom att avskaffa avlatshandeln) och utförde andra signifikanta reformer. Anspänningen mellan protestanter och katoliker resulterade slutligen i trettioåriga kriget (1618—1648), där uppskattningsvis 8 miljoner människor dog och stora områden i Tysk-romerska riket ödelades. Detta krig avslutades med den westfaliska freden, som helt enkelt erkände samma grundprinciper som den augsburgska freden 1555 och utökade religionsfriheten så att man tilläts utöva sin egen tro privat om den skilde sig från den officiella religionen i landet. Denna fred är generellt ansedd som slutet på reformationen. Läs- och skrivkunnigheten ökade markant då protestanter uppmuntrades att läsa bibeln själva, och utbildning prioriterades mer. Propaganda användes som ett sätt att avancera agendan för personer eller grupper. Boktryckarkonsten och massproducerade böcker blev mer centrala i samhället. Demokratiska ideal blev mer accepterade och nationalstater formades till länder, då nationalism blev ett mer centralt koncept för människor. Upptäcktsresornas epok (Age of Exploration) påverkades också av reformationen, då europeiska katolska länder strävade efter att kolonisera den så kallade ”Nya världen” för sin tro, och senare gjorde protestantiska grupperingar samma sak. Reformationens konsekvenser var faktiskt så talrika att de är närmast omöjliga att räkna upp, och i starten hade ingen av de centrala aktörerna i reformationen någon idé av hur omfattande dess effekter skulle komma att bli. Kyrkans initiala respons till Luthers argument var att om alla tolkade bibeln som de tyckte passade bäst. och det inte fanns någon central auktoritet, så kunde alla anse att deras egen tolkning var den rätta i Guds ögon. Det var tvunget att finnas en singulär styrande kraft för troende gällande Guds vilja, annars skulle varje grupp hävda att just deras tolkning är Guds sanning. Detta är precis vad som hände och ledde till etablerandet av så många olika protestantiska samfund. Faktum är att vissa forskare idag menar att reformationen är en process som fortfarande pågår, då det fortsätter att finnas sekter som hävdar att just deras sanning är Guds sanning. |
What was an effect that the Protestant Reformation had on English colonization of the New World?
Related Posts
Copyright © 2024 ShotOnMac Inc.
